ska man ställa in sig på att bli besviken? eller ska man sitta där med sin jävla lilla lykta som brinner och livnär sig av hopp och sen brutalt smashas ner till verkligheten?
jag vill inte blöda
jag har gjort det tillräckligt.
det känns som om jag bara spär på min olycka. öser på bensin
eller?
jag vet ju faktiskt inte.
i wait and tell myself "life aint chess"
but no one comes in and yes, you're alone.
cause i've got you to let me down
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar