dft

jag struntar i vad brutala bergström säger, det är fint.

men det var intet det jag skulle säga, utan det var om new moon.

igår tog jag mamma under armen, en vanilla coke i fickan och en marabou i väskan och gick på new moon.

jag förväntade mig ungefär det jag såg.

en bunt med halvnakna varulvar med tvättbrädor som smyger runt i skogen och lurifaxar på vampyrer med gula linser som gör att dom ser fullkomligt galna ut.

robert pattinson ser ideligen ut som om han är in great pain, eller behöver kräkas.

jag kan inte riktigt förstå hypen med han och hans håriga bringa (han hade ovanligt gråa bröstvårtor), eller hypen med filmen överhuvud taget (boken är så mycket bättre).

men musiken!

fabulöst vacker.

scenen med lykke li's possibilitys var nästan så fin så att man blev lite ledsen i ögonvrån.

jag blir i högsta grad väldigt besviken om ni inte lyssnar på den.

So tell me when you hear my heart stop,
You’re the only who knows
Tell me when you hear my silence
There’s a possibility
I wouldn’t know

Tell me when my sigh is over
You’re the reason why I’m close
Tell me if you hear me falling
Theres a possibility
It wouldn’t show

.i fall when you leave.