ett två tre

ett ljud. en morgon. denna gång RÄTT morgon, med RÄTT ljud och RÄTT person (det vill säga kristian anttila, han är den ände som får väcka mig om morgnarna)(angående ordet 'morgnarna' så ska det ordet låta så sär). jag satte mig upp och fattade ingenting. sen fattade jag, stängde av alarmet, och smsade lovisa att det var två timmar och fjorton minuter kvar tills hon satt i N26 och jag i N24 och grät blod. när det var en timme och femtiosex minuter kvar var jag klar. jag visste inte vad jag skulle göra så jag stekte ett ägg och firra kaffe. lyx. sen satt jag i en timme och halvt sov halvt gruvade mig för att röra på mig. efter den cirka timmen gick jag upp och sa morgon till mor min. hon sa att klockan var tio i nio och att jag inte skulle komma försent den här terminen. jag sa okej och insåg att jag inte skulle hinna smeta mascara i ansiktet, så jag smetade mascara i ansiktet och cyklade mot mitt öde.