here in the west

det finns inte så mycket att säga.
jag vill inte gå sönder.
jag orkar inte gå sönder.

allt jag skriver på den här helvetesbloggen är typ när och mår skit och när jag inte mår skit. vilken logik tildur. borde skriva mer om vad jag åt och vad jag har på mig och vad jag gjorde exakt från den studen jag vaknade till då jag lägger mig. eller om chris crocker och kaleb.
sak jävla samma.

dagen var fylld av besvikelse, lera och en sorts önskan om frihet som jag igentligen har, men inte finnns. jag har tydligen lov nu. jaha. kul.
i see straight people
jag är så fruktansvärt besviken att jag inte vet vad jag ska ta mig till. för jag trodde på idag. jag trodde till tusen på idag. jag måste sluta hoppas.
jag måste börja hairflippa. i must do the hairflipp.
nu börjar jag mitt nya liv som klacksparkare och hairflipper.
hej då